Den där...

... Torsten, alltså... Se så oskyldig han ser ut. Se hans ärliga blå (nåja...) ögon.

Skenet bedrar, tro mig.

Som jag låg och läste i min säng igår kväll hörde jag lite oljud från undervåningen, spring och morr och sånt. Tänkte inte vidare på det, men när Torsten kom upp för trappan vid fotänden av sängen med världens största sork eller råtta, kanske 12cm lång, i munnen, skrek jag rakt ut. I rena förskräckelsen sprang Torsten ner med råttan i munnen och jag efter. Greppar tången, som införskaffats enkom för dessa tillfällen, ser en moloken Tage i ögonvrån, och far efter Torsten in i köket där han gömmer sig under en bänk. Försöker ta djuret ur munnen på honom, men det blir bara en dragkamp som han vinner. Väntar några sekunder och till slut kommer katten ut själv så jag bär ut gnagaren. Svårt att avgöra om det var en sork eller råtta, eftersom nån av katterna ätit upp huvudet, men av svansen att döma och den platta feta kroppen var det säkert en stor jä-la sork. Det kändes som om den vägde ett kilo. Fy f-en! Den där lille kattungen på tretton veckor snodde råttan som ju nästan var liks stor som han själv,  från den betydligt större Tage som ju inte ser så beskedlig ut på denna bild dock... 

Som sagt, skenet bedrar...