Före...

... efter.

Nämnde jag vad jag tycker om rådjur?

Lite turistande har det blivit. I tisdags åkte vi till Övralid för lite kulturell aktivitet.

På vägen ner stannade vi till i Bastedalens Kinapark. Den var inte som jag kommer ihåg från runt 1970. Mitt bestående minne från då är att Taunusen gick sönder och vi fick åka bärgningsbil. Sur blev jag också för att jag inte fick sitta i bilen på släp. Nåväl, vi kom dit en annan gång, men vad jag inte kommer ihåg var att parken var så pytteliten.

Övralid gjorde en i alla fall inte besviken. Bra guide, fina omgivningar, okej mat och en naturstig på 2,5km som enligt beskrivningen skulle ta en timme för att den var så strapatsrik. Först neråt, sen uppåt, mycket uppåt. Hundarna blev glada och vi trötta.

Man förstår varför Verner köpte stället.

Hundar på väg. Tyckte de låg så fint bredvid varandra på exakt samma sätt.

Bananaspit på glassbaren i metropolen Åbytorp, som avslutning. Sen hemåt.

Och krassen blommar.

Stora...

... frågor på Blocket. Super söta kattungar? Eh, tror inte det...

Jag...

... kommer ihåg en gång för ett bra tag sen då en kompis till mig, som är uppfödare, gjorde klart att hon aldrig kommer att sälja en valp till mig eftersom jag aldrig döper mina hundar efter vad de heter i stamtavlan. Anledningen är enkel, jag har en tanke med namnen, långt innan djuren föds vet jag vad de ska heta. Resummé:

Sonja, som i Krig och fred eller som i Brott och straff, bara att välja.

Ossian, som i Finn och Ossian och allt det där.

Olle, som i bara för att det ligger så himla bra i munnen.

Alva, som i Myrdal.

Gunnar, som i Alva.

Sixten, som i Ulf Stark.

Egon, som i Eugene O'Neill fast på svenska.

Tage, som i Danielsson.

Torsten, som i Ehrenmark.

Fortsättning följer...

Inte mycket...

... blir gjort i detta väder. Har endast varit ute för att rasta och hämta in lite potatis och lök. Tog mig dock i kragen och tränade lite lydnad mitt i allt det blöta. Understimulerade katter får man också. Och värmen är påsatt. Men imorgon, då...

En bild på IPO-intresserade från igår då Bettan och jag besökte ett träningsläger. Inget för mig, dock...

Torsten och Tage efter allt ståhej inne.

Hitta katten Tage (har alltid haft en böjelse för allitteration). Var gömmer sig katten?

NU...

... kör han SAAB...

Bra...

... början på semestern. Ja, förutom att det regnade hela lördan, fast det inte skulle göra det, så vi fick stå i vedbon och grilla. Men det gick ju det också.

Annars tränade vi sök i söndags samt lydnad på måndagen med utelunch för att fira semestern. Raka skick blev det...

Och Torsten har blivit utekatt... Eftersom han själv klurat ut hur han ska ta sig ut när kattluckan står på endast ingång, hade han inga som helst problem när den går åt båda hållen.

Kattmyntan är upptäckt.

I går blev det vandring på Bergslagsleden med avstickare så det blev en runda som passade för en dagstur. Fika och mat för oss, bad och vila för hundarna.

Alvan drog hela rundan fram tills dess vi kom till den sträcka vi redan gått åt andra hållet. Samma tendens som i draget alltså.

Bettan och Ziz.

Ann-Charlotte och Anton.

Hela församlingen förutom fotografen efter dagens tripp.

Snart är...

... väl den där sjösänkningen ogjord... Trist väder, minst sagt... 

Igår vid lunchtid hade vi detta väder, helt okej alltså. Det som sker på bilden kommenterar jag inte ens...

Igår kväll skrämde ett av djuren nedan livet ur mig. Gissa vem?

Såklart denne lille gosse. Helt plötsligt var han borta. Det kan ju inte hända, letade planlöst inne. De två andra var inne och fick mat, men ingen Torsten... Tänkte att han måste vara ute. Gick ut, ingen Torsten. Inne igen tänkte jag leta lite mer systematiskt, rum för rum, men han måste ju vara ute, så jag släpper ut de andra och går ut och hör ett litet prassel uppe i körsbärsträdet precis utanför. Och visst, däruppe sitter han. Tänker inte ens tanken att locka, utan går genast efter stegen och plockar ner honom, når knappt, men det går bra. Hjälp, vad han skrämde mig! 

Han har, naturligtvis, passat på när Sixten kom in genom kattluckan, mött honom innan den gått igen och på så sätt tagit sig ut. Snart har han frigång dock, det är ju semester, bara fredag kvar... Hoppas brandkåren har riktigt lite att göra...

Fast chansen finns ju att han är bra på att klättra ner, man vet ju aldrig...

Jag...

... glömde... Sixten är ju faktiskt dödspolare med Alva också. 

Eftersom kattluckan är inställd på ingång och inga katter kommer ut, blir det extra spring på mig eftersom de stora katterna vill gå ut då och då. I morse vid fyratiden jamade Sixten i vanlig ordning i mitt öra, men jag var så himla trött att jag ignorerade honom. Men det är ju en katt, som sagt, och han tänkte inte nöja sig med det utan boxade mig på näsan med klorna ute för att få upp mig. Jag köper att de tar in en och annan gnagare bara jag slipper denna uppfpstringsmetod...

Bildbeviset...

Observera att mitt rum INTE ligger på solsidan. Näst intill outhärdligt, men nu är det snart helg och BARA en vecka kvar till semestern!

Just...

... nu utanför mitt fönster. (Vilket får mig att tänka på en annan gammal slagdänga: ”Haver ni sett Karlsson, han som lägger ner rör”...) 

Bara en vecka kvar till semestern. Det är så varmt och hemskt att jag inte vaknar till liv förrän sent på kvällen, vilket resulterar i alltför lite sömn. 

Alva har svårt att lära sig avstanningspunkten på framåtsändandet så vi kör lite targetövningar, vilket ju är toppen tycker Alva.

I söndags trotsade vi den tropiska värmen och gav oss ut och tränade sök. Vi startade 18.00 och drog naturligtvis startnummer ett. Mina träningskompisar tyckte det var riktigt behagligt att leka med min hund... förstår jag inte alls...

Efter att vi kört igenom alla hundar fick de bada lite. Alva simmade oavbrutet i gott och väl en halvtimme. Hon älskar denna aktivitet och för säkerhets skull får hon ha lina på sig eftersom jag inte har nån större lust att hämta henne på andra sidan sjön. Hon simmar då fram och tillbaka oavbrutet.

Alla djuren, utom möjligen Sixten som endast är social med mig, är nu vänner...