Snart är...

... väl den där sjösänkningen ogjord... Trist väder, minst sagt... 

Igår vid lunchtid hade vi detta väder, helt okej alltså. Det som sker på bilden kommenterar jag inte ens...

Igår kväll skrämde ett av djuren nedan livet ur mig. Gissa vem?

Såklart denne lille gosse. Helt plötsligt var han borta. Det kan ju inte hända, letade planlöst inne. De två andra var inne och fick mat, men ingen Torsten... Tänkte att han måste vara ute. Gick ut, ingen Torsten. Inne igen tänkte jag leta lite mer systematiskt, rum för rum, men han måste ju vara ute, så jag släpper ut de andra och går ut och hör ett litet prassel uppe i körsbärsträdet precis utanför. Och visst, däruppe sitter han. Tänker inte ens tanken att locka, utan går genast efter stegen och plockar ner honom, når knappt, men det går bra. Hjälp, vad han skrämde mig! 

Han har, naturligtvis, passat på när Sixten kom in genom kattluckan, mött honom innan den gått igen och på så sätt tagit sig ut. Snart har han frigång dock, det är ju semester, bara fredag kvar... Hoppas brandkåren har riktigt lite att göra...

Fast chansen finns ju att han är bra på att klättra ner, man vet ju aldrig...