Sixten...

... (vem annars?) släntrade in över gräsmattan när jag kom hem i fredags (när annars)?), och var rejält halt. Eftersom han är en väldigt speciell katt, med känslospröten ute varje sekund, märkte han att jag inte var som vanligt och höll sig borta. Fick muta med burkmat för att överhuvudtaget komma i närheten. (Normalt kan jag lyfta upp honom och gosa utan några som helst problem.) Han visade sig ha ett djupt sår i trampdynan och innan jag hann titta närmre slet han sig och var försvunnen. 

Ställde kattluckan på ingång och åkte iväg till Kumla BK där det tävlades lydnad. Grattis Bettan!

Väl hemma låg Sixten i sängen och det såg okej ut. Om det hade varit en normal katt hade det inte varit svårt, om än besvärligt, att ha honom inomhus, men det är ju Sixten vi talar om och han nöjer sig inte med inomhusvistelse, vägrar gå på kattlåda exempelvis. I lördags smet han ut ett obevakat ögonblick och visade sig inte förrän jag kom hem från bröllopet jag vistats på hela eftermiddagen och kvällen. Och i söndags forcerade han kattluckan då jag var hemifrån bara ett ärende. Trodde han låg i sovrummet när jag hörde de andra jama utanför kattluckan eftersom de inte kom in. Suck... 

Fick tag i veterinären idag, men vi avvaktar. Såret ser fint ut och dessutom är det svårt att sy i trampdynor. Men han har ju ont, fast katter brukar tydligen halta lätt eftersom det är så enkelt för dem att ta sig fram på tre ben. 

Annars är han precis som vanligt, äter med sin grävskopsteknik, kommer och lägger sig i knät eller på bröstet, beroende på undertecknads läge, för att bli kliad och spinner, och visar sig sällan...