Börjar...

... med en bild från ÖBK:s sedvanliga julbord i söndags, efter årets sista medlemsmöte. Här har vi kommit fram till julklappsutdelning och lottdragning. En person vid vårt bord hade den stora turen att få välja pris som nummer ett och tre. Det är hon som gömmer sig bakom den stora pappkartongen. En och annan vann ingenting på lottdragningen. 

Stort tack till Anna-Karin (längst bort på bilden ovan med sidan häråt), Stefan (lottdragare på den övre bilden), Ann-Sofi m fl som ordnar detta. Det är alltid lika trevligt.

Annars har vi tränat. Spår förra helgen. Det gick bra, förutom att söndagens spår var väldigt slyigt vilket fick till följd en massa rivsår på händerna. Vi jobbar på att höja spårkonditionen och det känns bra så här långt.

Alva använder Torsten som huvudkudde, vilket han inte misstycker till...

Så här såg det ut i torsdags på förmiddagspromenaden. Minusgrader och frostigt fint. Ett minne blott. Föregående dag på onsdagsträningen hade nästan alla hundar problem med koncentrationen. Det sprätte extra mycket i kylan och jag fick inte till något helt med Alva. Lyckades till slut belöna ett gående på framåtsändandet, men snabbt fick det gå innan hon föll in i världens snyggaste passage. Rätt tempo men fel gångart... Veckan innan såg det ut som om hon kunde, men det är ju så det är.

På fredagen slutade jag turligt nog lite tidigare så jag hann gå ett spår med Alvan eftersom jag var bortbjuden på kvällen. Glögg, god mat och väldigt trevligt blev det hos Ewa-Lena på kvällen som slutade sent. 

I helgen har det varit sökträning för hela slanten. I lördags inomhussök. Tre figar första omgången då jag styrde henne en del för att inte glömma bort något ställe. Andra gången fick hon söka utan att jag sa ett ljud, rörde mig bara framåt långsamt utan att påverka. Svårt för mig att hålla tyst, men jag lyckades och Alva skötte sig fint. Vi hade gömt en fig i en gallervagn för flera hundar och det var inte lätt. Hundarna använder i alla fall inte ögonen och det är ju positivt...

I söndags vanligt skogssök. Hon gjorde ett bra jobb och blev inte trött, så jag tror att konditionen har återhämtats om inte helt, så i alla fall delvis.

Avslutningsvis ett par bilder på uppsalakillen Åke. Han är en underbar katt som spenderar nätterna vid min sida konstant spinnandes. Han spinner i sömnen den lille raringen. Hoppas bara kattluckan räcker till eftersom man ibland misstänker att man spelar fotboll då man tittar ner då det är lille Åke man har vid fötterna...