Asså, Bengt...

... Mammas nya kille är det bästa som hänt Sveriges Radio sen... ja, sen Anders och Måns...

Jaha...

... då vet jag hur jag ska spendera lördagarna klockan åtta...

I vanlig...

... ordning är det flest bilder på katterna. Jag ägnar ju mest tid åt Alva, men hon vill inte fastna lika bra på bild, så här kommer hon:

med sin älskade boll.

Och så Tage, på sin älskade bil...

Snart kommer en ny familjemedlem. Mer om det senare.

Eller...

... på riktigt...

Okej...

... Popcicle är bättre än Kent...

Vi har firat...

... Folknykterhetens dag med att klippa gräs, förstås, och tränat, förstås... Jag trodde jag skulle hinna med lite annat också, men det kom annat emellan, förstås...

Sixten mitt i planteringarna. Inte så populärt hos matten, men vad gör man... Lika lite som man kan göra dem fågelrena...

Sixten i en favoritposition en av de få stunderna han vistas inne.

Dagens spårflickor: Johanna och Unni. Vi hann även med några markeringsövningar med töserna.
Alva fortsatte sin linje att för tredje gången i rad gå över slutet. Inga problem med övriga apporter. Problemlösningstips emottages tacksamt...
F ö har vi hållit oss någorlunda nyktra.

Det...

... är underligt att när Fotbollskväll på SVT ska behandla Örebro SK – Hammarby, handlar det bara om Hammarby. Att ÖSK faktiskt var med i matchen och dessutom vann, var totalt ointressant och analyserades inte. Vid ett tillfälle försökte dock Glenn Strömberg flika in att förlusten inte berodde på Hammarbys usla spel, utan att Örebro faktiskt spelade bra. På den tiden jag hade ett stort fotbollsintresse och aldrig missade en match på Eyravallen var det likadant. Annat var det om något stockholmslag var med, förstås. Saker är sig likt, så inte så underligt, kanske... 

Tages favoritutkikspost högst upp på bakluckan.

I fredags hade han ett möte med denne briardpojke.

Allt slutade dock lyckligt med den klassiska tassboxningen på nosen.

Redan...

... fredag och jag tänker redan på nästa vecka då det blir långhelg för min del... 

Allt gullande med grönsakslandet har gett resultat. Det mesta är på gång och gror ordentligt. Undrar bara vad morötterna har för sig där nere i jorden...

Det syns inte så mycket på bilden, men under all fiberduk händer det saker. Längst bort i högra hörnet syns löken. Hoppas rådjuren (Västmanlands landskapsdjur – man kollar väl Martin E varje torsdag...) inte gillar vanlig gullök.

Annars blir det träning i helgen med början redan ikväll. Vi tränar och sen grillar vi hos mig. Det är otroligt bra med egen appellplan. Det enda negativa är att jag, av ren lathet, tränar så mycket hemma att det där med nya ställen med störningar blir lidande. Men själva inlärningen av momenten funkar utmärkt. Nu har jag gjort planen ännu längre så det finns ordentligt med plats för framåtsändandet. 

Avslutningsvis JustBoy...

Måste bara...

... visa lille Ylle. Han kommer om en dryg vecka flytta till Ylva och Hans utanför Filipstad. Så här såg han ut för en vecka sen.

En riktig sötnos, förstås. Lycka till med den nye telningen!

Som syns...

... så har jag bytt blogg. Tänkte att jag skulle förnya mig och dessutom kanske börja blogga lite mer.

Här ligger hemmasonen Tage och begrundar sitt verk. Han har nämligen minuterna innan bilden tas, tagit sats på den fd grillen, numer kruka med sådd blomsterkrasse i, och hällt ur både grodda frön och en massa jord. Man får inte vara alltför nogräknad när man har djur.

Tage, som numer är över året gammal, sätter aldrig sin fot utanför tomten, vilket är konstigt eftersom han var ett riktigt vilddjur som ung och kunde inte has inomhus.

Sixten däremot, som trodde himlen skulla falla ner över honom så fort han klev ut, syns sällan till så här års. Han kommer in och äter, sover och gosar då och då...

Bilden är från den tid då den folkskygge Sixten fortfarande hade svans...

Jag visste det...

... jag släppte henne en halv sekund och det räckte.

Det behövs så lite för att allt ska gå åt pipsvängen. På sökträningen häromsistens tjuvade hon för glatta livet, bara för att jag varit oförsiktig nog att låta henne gå sådär en halv sekund innan jag sagt nåt. Det räckte... Skärpning på torpet tack!

Jag kan så himla bra själv tycket hon. Och vem f-n påstår g på g att hon är så himla förig?

Annars blev det årspremiär för gräsklippning i helgen och lite gullande med trädgårdslandet och lite intensivträning med Alvan med fokus på att vänta...

Bilden är f.ö. tagen förra helgen efter spåret. Omöjligt att tjuva där i alla fall.