Som...

... ni förstår så gick det inte bra med Tage. Diagnos: pleurit- hydrothorax. Han var på kliniken när han dog och jag kan säja att det känns i alla fall skönt att han fick all hjälp som finns och att han slapp dö hemma eftersom jag inte kan göra något.

Sen har det gått i ett. Helgen jag egentligen skulle ha tävlat, om jag inte hade varit så klantig att jag överansträngde Alva (Åkte till Lena och så var det. Veterinären hade rätt, ingen skada, men hon är överansträngd i alla vänsterbogens muskler. Ingen rehab krävs, turligt nog, men jag måste bli noggrann med uppvärmning och avgång i fortsättningen.), kom Eva... För att tävla. Här en bild på hennes hårbollar på tävlingsplatsen. Zaffran, den fawniga, var det som satte tassarna på appellplan. Bosse är med som moraliskt stöd. Moraliskt och moraliskt, förresten, med tanke på vad han försökte med mig så vet jag inte så noga... Zaffran skötte sig däremot fint, både på och utanför tävlingsbanorna.

Detta är två lyckligt ovetande katter, Sixten och Torsten. De vet inte att matten bestämt sig för att ta hand om en hittekatt från Uppsala, Åke. Snabbt beslut, men vad tusan. Ingen kunde ta hand om honom, så varför inte. Ungkatt, cremefärgad, bärnstensfärgade ögon... Kan man säja nej?

Turligt nog så skulle Eva till Värmland så hon lämpade över honom till mig vid avtagsväg 111. Tack för det!!!

Första kvällen och morgonen var hemska. Åke gav sig oavbrutet på Torsten. Jag vet inte om det var så allvarligt menat, men det tolkades så och det blev en del bråk och jag tänkte att det här kommer aldrig att gå. Torsten blev så förskräckt att han la sig i transportburen för att överhuvudtaget våga sova.

Åke hade sin favoritplats i fönstret.

Det gick i alla fall bättre och bättre och till slut gick det även bra att delta på samma bild utan att låta som motorsågarna anfaller.

Igår var Åke till veterinären för lite koll och vaccinering. Han är sju åtta månader kanske. Vi väntar ett tag för kastrering eftersom han måste acklimatiseras lite, för infektionsrisk och sånt.

Och tro det eller ej, igår kväll lekte de faktiskt Torsten och Åke.

Sixten, om nån undrar, tar det lugnt. Säjer med hela kroppsspråket att jag skiter i dig om du skiter i mig och så blir det... I morse försökte dock Åke få igång honom på lite lek, men han totalignorerade. Sixten håller liksom inte på med sånt fjant som att leka.

I morse bar det av till veterinären med lille Torsten som ska kastreras. Det är nog bra så inte båda blir könsmogna samtidigt. Kan ta en ände med förskräckelse.

Nä, nu är det väl dags att åka och hämta den lille T...

Vem...

... ska nu leka med Torsten?..

Återbesök...

... hos veterinären i torsdags. Min vanliga den här gången. Han hade tittat på plåtarna innan jag kom, men kunde inte hitta något. Kände igenom henne men hon reagerade fortfarande inte på något. Nu har jag inte sett något sedan förra fredagen, så förhoppningsvis är hon redan bra, men jag bokade i alla fall en tid hos Lena till i morgon, så vi får se.

Tage har fått i sig nåt och inte varit sig lik i några dar. Trodde han skulle bli bra eftersom han äter och går på toan okej, men han är fortfarande slö och bara ligger och sover i stort sett så jag har tid för honom på onsdag. Usch, jag vill bara att mina djur ska må bra...

I helgen hade vi vår stora sökhelg. Själv var jag med och tittade lite.

Förväntansfulla deltagare.

Ann-Charlotte antecknar för att få ihop grupperna.

Grupp två som börjar i ”tävlingsrutan”. Chatrine, Katarina, Hanna och Lotta. 

Verkligen trevligt! Hoppas på fler gånger. Trevlig kvällsaktivitet var det också.

Möjligen...

... verkar det som om jag bara tittar på amerikanska serier, så är det inte alls. Britterna är bäst.

Morse:

The Singing Detective:

Prime Suspect och Cracker:

Bara för att nämna några...

Måndag...

... igen. Tiden går vansinnigt fort. Igår var jag sökfig på vår tävling. Av sex ekipage (tre elit och tre lägre) var det bara en som fortsatte till lydnaden. Synd, men så blir det ibland. 

Här ett par bilder på Alvan när hon gör det hon gör nuförtiden...

Har f.ö. slukat vin och Battlestar Gallactica i helgen.

Jag...

... grottar ner mig. Tur att Alva inte vet... Hon måste bli bra snart.
Biffy Clyro, såklart:



Till Anita...

Livet...

... kan vara värre, jag vet, men va f-n.
Inte nog med att jag har bitit sönder en tand, jag har en sprucken också och min tandläkare har tagit ledigt och dessutom är Alva fortfarande inte bra och jag börjar bli smått desperat. Det är ju så att eftersom jag inte ser att hon har ont och kan tänka att nu har hon inte haltat på en vecka, blir det så mycket svårare. Jag såg senast i onsdags att hon reagerade, så... Och så regnar det...
En liten solskenshistora kan jag i alla fall åstadkomma.

I tisdags morse när jag vaknade var Torsten ute. Har aldrig hänt förut, han ligger alltid väldigt nära eller på mig i sängen. Letade innan jobbet, ropade, Tage kom fram, hm...

Orolig hela dan, så klart. När jag kom hem var han inte inne. Om han inte finns precis utanför huset så ligger han i sängen och sover, normalt. Hade inte gått på lådan som han brukar. Gick en runda i skogen, men det är ju omöjligt att leta på det viset. Väl hemma igen väntade jag en stund ute, det var ju fint väder, då, och då hör jag honom jama runt hörnet. Tittig som tusan var han. Jag blev otroligt lättad och glad. Förmodligen har han blivit skrämd av något på morgonen och legat och tryckt under huset och inte vågat sig fram förrän han var säker på att det var Alva och jag som var hemma. 

Lilla gubben... Här tillsammans med lekkamraten Tage.

Dessutom, stort grattis till Fia och Ettra som i helgen vann Brukshunds SM i spår!!!